Tripp till Tornedalen 7-8 aug 2023
Kategori: Allmänt
Roadtrip till Tornedalen. Vi startade från stugan i Pieå på måndag morgon den 7 augusti. Första stopp blev i Råneå, där vi stannade vid kyrkan som jag tog några bilder av. Sedan vidare till Töre, där vi också körde in i centrum och fotade kyrkan. Tredje orten blev Morjärv. Där finns GK:s (Grossistkompaniets) försäljningsställe som vi besökt en gång förut. Nu var stället nedslitet och ostädat och inga varor var av intresse utom nya foppatofflor och sportstrumpor till mig (de senare av mycket låg kvalitet, kan kanske kallas engångsstrumpor).
Av stuggrannen som är född och uppväxt i Parakka, mycket längre norrut, hade vi fått tips om att stanna och fika/äta i Vippabackens servering. Någon mil söder om Överkalix intog vi alltså vår lunch, som blev av Anders rekommenderade laxsmörgåsar. Mätta kom vi därefter till Överkalix. Där körde vi in i samhället varefter vi körde upp till toppen av Brännaberget. Där höll ett par på att återupprätta ett gammalt dansställe med stor danslokal, restaurang och utsiktstorn. Vi köpte en glass och pratade en god stund med glassförsäljerskan som också var kvinnan i paret som nu drog ett stort lass att rusta upp anläggningen. Men man var på gång, hade bl a haft en dansbandsvecka nu i sommar.
I Överkalix lämnade vi E10-an för vidare färd norrut på väg 98 och sedan väg 392 och väg 394.
Laxmackor i Vippabackens servering. Vippabacken är en f d avrättningsplats, där den sist avrätträttade hette Wipha i efternamn, lärde vi oss.
Vi fortsatte sedan uppför Kalixälvens östra sida. Norr om Rödupp fanns en linfärja över älven, vid vars östra färjeläge vi stannade en stund och tog bilder av älven. Via bl a byn Ansvar kom vi så småningom till Jockfall, ett relativt stort vattenfall där det finns en bro som för över till älvens västra sida och där det vid forsen finns en turistanläggning med tonvikt på laxfiskare.
Från Jokkfall blev det en ganska ihållande långkörning, till dagens mål, Tärendö. Vi sökte oss direkt till Arctic River Lodge, där vi bokat ett rum för natten. Anläggningen – som låg direkt vid bifurkationen Tärendö älv - visade sig vara upprenoverad relativt nyligen. Vi togs emot av en trevlig engelskspråkig ung man. Rummet var litet med svarta väggar – men restaurangen var stor och gemensamhetsutrymmena väl tilltagna. Vi promenerade en stund i omgivningen och blev bl a utskällda av de huskeys som man håller i en huskey-kennel på platsen. Vi åt en god middag med renfilé på tallrikarna och satt sedan tillsammans med några andra av de fåtaliga gästerna i ett gemensamhetsrum. Jag redigerade bilder och Anita stickade (förstås).
Vid det stora fallet Jokkfall i Kalixälven gick vägen över älven och följde den sedan norrut på den västra sidan.
Sömnen fungerade bra trots rummet litenhet. Efter frukost och utcheckning körde vi tillbaka till Tärendö by. Här finns det älvar och biflöden med broar i alla möjliga riktningar. Vi tittade på kyrkan och på statyn av Charlotte Kalla, rest efter guldet i Vancouver-OS 2008.Vi vandrade även via en lång och smal gångbro ut till en festplats på Tärendöholmen, en anläggning som nog fortfarande är i bruk, en tolkning som vi bl a gjorde eftersom flaggan var hissad med anledning av drottningens namnsdag.
På väg 394 körde vi nu norrut till Anttis, där vägen mynnade mot väg 395. Den vägen är transportväg för malmen från gruvan i Kaunisvaara och därför större och bredare. Men den är inte klar överallt, så på väg mot Pajala var det flera vägarbeten som drog ner snitthastigheten.
Innan Pajala passerade vi Pajala Airport och svängde sedan in mot Vasikkavuoma naturreservat. På vägen dit passerade vi också Santas Winter Village. Vassikavuoma är en jättestor gräsmyr som i många år använts som slåttermyr av lokalbefolkningen. Det fanns en spångad stig över slåttermyren som vi använde för att ta oss ut till ”kungens lada”, där vår nuvarande kung varit på besök. Det fanns också ett utsiktstorn som jag klättrade upp i för att ta några ”flygbilder” av det fascinerande området.
Nästa stopp blev Pajala. Här besökte vi Soltorget med som man påstod världens största solur. Vi tittade också här på kyrkan och besökte Laestadius pörte vid prästgården. I Pajala åt vi också en räksallad på Café Valvet i byns ”centrum”. Orten har fått ett visst uppsving pga gruvetableringen i Kaunisvaara, men befolkningen är dock nu bara ca 5 000 personer jämfört med storhetstid för 80 år sedan då man var 15 000 innevånare i det som då motsvarade dagens Pajala kommun.
En bit nedströms Pajala i Torneälven finns Kengisforsen, som är Torneälvens största vattenfall. Här finns rester av världens nordligaste järnbruk, Kengis bruk, vilket föranledde oss att gör en liten fotopromenad. Strax söder om Kengis förenas sedan Torneälvens flöde med Muonio älv och fortsätter sedan med namnet Torneälven hela vägen till Haparanda och Bottenvikens botten.
Från Kengis blev det långkörningen ända till Pello. Där åkt vi över älven till den finska sidan, där bl a finska Pello ligger. Vi följde denna sida till Ylitornio och stannade under vägen och köpte glass i den mer än 30-gradiga värmen vid en camping med vacker utsikt mot den svenska sidan av den breda älven. Vägarna på den finska sidan var betydligt bättre och allt verkade vara fräschare och modernare än på den svenska sidan av älven.
I Ylitornio (eller egentligen några kilometer norr därom) åkte vi tillbaka till Sverige till Övertorneå. Där stannade vi till vid kyrkan men fortsatte sedan söderut till Luppioberget, utsiktsberget söder om Övertorneå. Här bygger ”Explore the North” som bl a äger vårt lodge i Tärendö, en turistanläggning högt uppe på bergstoppen. Kanske förbereder man sig för att kunna ta emot alla sommarturister som inte längre orkar åka till hettan nere i Europa.
Resan kom totalt att omfatta nära 70 mil. Vi förbrukade ca 50 liter diesel och orsakade - om jag räknat rätt - ca 150 kg koldioxid, som tyvärr - om än marginellt - påskyndade den globala uppvärmningen.
