Bildsurr från Myggan

Carl-Olof Strands blogg

Sommaren på stugan, vecka 7-8, 7/8-18/8

Kategori: Allmänt

Slutet på vår 51:a sommar på Renörsudden. Efter resan till Tornedalen 7-8 augusti har vi ensamma i stugan haft ett par lugna slutveckor. Vi har ätit 75-årsmiddag med Anita och hennes barndomsvän Birgitta, vi har hjälpt min syster Karin att klippa häckarna på hennes kolonilott, vi har stått på första parkett här sjöräddningen undersökte en befarad båtolycka utanför vår udde och vi har inte minst "avrustat" stugan för detta år - och till sist kört ner till Tyresö med övernattning på Söråkers Herrgård mitt mellan Härnösand och Sundsvall. Nu är vi åter i lägenheten och ser fram emot en höst med sedvanligt aktiviteter.
 
Vi och herrskapet Ahlqvist firar damernas 75-åriga födelsedagar, som infallit före och infaller efter sommaren. Restaurangen heter Centrum och är just nu Piteås innerestaurang nr 1.
 
Efter restaurangbesöket kom vi ut på Rådhustorget. I Storgatans förlängning gick solen vackert ned.
 
Längs Hamngatan hade vi samma solnedgång i väster att betitta och då med Piteås "skyskrapa" som dominerande inslag i vyn.
 
Lågtryck och sydliga vindar gav oss extremt högvatten. Vår "mätsten" några meter ut från stranden var knappt synlig över vattenytan.
 
Min ena syster har en kolonilott med tillhörande stuga på Fårölotten, ett koloniområde på vår barndoms sommarö, Fårön. Ön är belägen långt in i innerskärgården. En dag åkte vi dit och hjälpte henne med att klippa häckarna runt stugan.
 
På Fårön ligger också min farfars, sedan min fars och nu min yngsta systers stuga. Dock är den i dagarna utlagd till försäljning. När vi ytterligarre en gång var hos min andra syster, hon med kolonistugan, passade jag på att göra ett sista besök på stugtomten, där jag vistats åtsminstone någon dag i stort sett alla år sedan 1951. Lite vemodigt. Men allting har sin tid och jag förstår varför min yngsta syster och hennes man vill avyttra stugan. De har flyttat till Barkarby norr om Stockholm och har alla barn och barnbarn här i Stockholmsområdet. Då tycker det att det blir för tungt att ha stugan kvar.
 
En morgon hade grannar hittat en övergiven båt ilandfluten vid vår lilla hamn. Man oroade sig för att någon fallit i sjön och kanske drunknat. Alltså kom sjöräddningen med helikopter och båt för att avspana vårt område. Men det visade sig ganska snart att båten var stulen och att tjuven antagligen landat båden på stranden och sedan gett sig iväg.
 
Några bilder från vår stugtomt och havet utanför, tagna de sista dagarna av årets sommarvistelse.
 
Hemresan började i vackert sommarväder med riktiga, vackra sommarmoln på den blå himlen. Vi intog dagens lunch på IKEA i Umeå, som ligger bra till från E4-an.
 
Vi övernattade denna gång på Söråkers Herrgård i Söråker, mitt mellan Härnösand och Sundsvall. Ett ställe med anor från 1800-talet och som ursprungligen tillhörde den kända familjen Kempe. Mycket trevlig miljö, stora fina rum och god frukost. Dessutom gott om mycket trevliga gemensamma utrymmen att vistas i under kvällen.
 
Söråker ligger alldeles intill Indalsälvens mycket speciella delta. Här hittade vi på eftermiddagen efter att vi anlänt till hotellet en stig som förde oss ut genom deltat mot en badstrand vid deltats slut. Stigen ledde över tre rejäla hängbroar. Stigen ledde oss förstås också tillbaka!
 
I deltat finns Bengt Lindströms gigantiska Y, som vi sällan, trots kanske 100 passager, bara tittat närmare på ett par gånger tidigare. 
 
På väg tillbaka till vår övernattnings-herrgård upptäckte vi en skyltning, "Skeppshamnsleden". Alltså körde vi in på denna led som ledde ett par mil ut till Skeppshamn, en idyllisk plats med vacker havsutsikt. Hit kom samtidigt med oss ett tiotal äldre knuttar på utflykt med sina stora maskiner. På bilden är det dock herrskapet Strand som poserar som skuggor på stranden.
 
Längs vägen till Skeppshamn hittade vi denna gigantiska surströmmingsburk. Vi hade samma dag som surströmmingspreminären ägde rum råkat hitta till Oscars Surströmmings AB. Som dock var stängt denna kväll.
 
När vi vaknade i hotellrummet i herrgården var det så bara ca 45 mil kvar hem till Tyresö. Var gör man då dagens paus? Det blir nästan automatiskt på Tönnebro värdshus. Här upplystes vi om hur långt det är till andra möjliga resmål i Sverige, Norden och Europa. Många av de avstånden hade vi kunnat tillryggalägga på samma antal mil som vi år ut och år in förbrukar på att resa upp och ner längs Norrlandskusten. Men varför gå över ån efter vatten. Bitvis är den långa resa till och från stugan lite tråkig men numera har vi varje år försökt hitta något nytt, intressant och sevärt längs vägen. I år blev det alltså Indalsälvens delta och Skeppshamn. Men nu är vi till sist tillbaka i lägenheten i Tyresö centrum - redo för ännu en höst i huvudstadens och satellitkommunens hägn.