Bildsurr från Myggan

Carl-Olof Strands blogg

Kultur

Kategori: Allmänt

33897-30
Kultur kan anta olika former.
Här kulrur i form av Anna Lindkvists konst i Tyresö konsthall i april 2005.
Det här verket heter "Bed och arbeta".


På Per-Eriks Lunds eminenta Budbärarblogg - Lund i denna stund - pågick för ett tag sedan en inventering av kulturella höjdpunkter i livet. Jag hittade då tre sådan tillfällen, som jag också rapporterat in till Per-Erik. Ännu har de inte dykt upp på hans blogg - men tills vidare kommer de här:

1. Arne Domnerus orkester och Leif Strands kammarkör i Abrahamsbergskyrkan hösten 1970 eller våren 1971. Vi var nyinflyttade till Stockholm och fick möjlighet att live höra hela innehållet på ”Sorgen och glädjen”, en av mina absoluta favoritskivor genom tiderna. Med fantastiska arrangemang på gamla sånger och psalmer som ”O hur saligt att få vandra”, ”Som fågelen vid ljusan dag” och ”Krist är uppstånden”. En absolut musikalisk höjdpunkt i livet.

2. Ronny Eriksson på Fanfaren i Farsta någon gång runt 1990. Ronny har alltid varit bäst på tu man hand med sin publik och här fick vi verkligen skratta. Utifrån sitt Piteåperspektiv försökte han till och med skämta om EFS, men just det gick förstås inte hem hos stockholmarna, som ju inte visste vad EFS var. Men vi – och några Pitebor till i förskingringen, bl a ett par pianospelande Wennbergsssystrar från Svensbyn – skrattade i alla fall gott även åt EFS-skämtet.

3. Piteå IF– IFK Umeå i kvalet till hockeyallsvenskan 1965. Piteå hade vunnit första matchen borta på Johanneshov mot Hammarby och tog i den andra kvalmatchen emot IFK Umeå hemma på Kvarnvallens uteis. Efter en i mina 19-åriga ögon fantastisk match stod Piteå som segrare med 6-5. Och ledde kvalserien, där dessutom Mora IK ingick. Men, men – sen blev det inga fler poäng, Umeå och Mora avancerade upp till en mångårig allsvensk sejour och Piteå blev kvar på sin eviga plats i den näst högsta serien.

Som synes har även idrott fått bli kultur, därför att detta tilläts på "Lund i denna stund". Egentligen borde det ju också finnas med någon form av finkultur - men den ligger närmare i tiden och har därför ännu inte fått nostalgistatus.  "Rehnguldet" på Folkoperan för några år sedan och "Amadeus" på Stadsteatern 2005 ligger dock bra till att komma med på en senare lista. Nära att komma med på listan var också Manhattan Transfer i Konserthuset ca 1978. Men då har vi ju lämnat finkulturen och är tillbaka i underhållningsbranschen.
Kommentera inlägget här: