Bildsurr från Myggan

En ung Gunnar Strand tittar ut ur pojkrummet på Storgatan 16

Den 9 juni 1992 avled min far, Gunnar Strand. I mars 1992 upptäcktes en hjärntumör, den opererades utan framgång och i sommarmånaden juni lämnade han alltså jordelivet. I dag är det femton år sedan pappas dödsdag. En fjärdedel av mitt liv eller 15 av mina 60 år har jag alltså varit faderlös.

Det känns otroligt att så lång tid förflutit sedan den dramatiska och dystra våren 1992. Pappa Gunnar var ju ett nav i vår familj, en stabil och trygg person för oss mera nerviga familjemedlemmar att luta oss mot när livet inte gick på räls. Men på något sätt har vi klarat oss även utan honom. "Livet går vidare, utan att hejdas, livet är alltid på väg" sjunger Ingemar Olsson i en sång och så är det förstås.

På 15-årsdagen av hans död minns vi honom med glädje och tacksamhet.