Bildsurr från Myggan

Carl-Olof Strands blogg

Inför valet

Kategori: Allmänt



Några få dagar kvar till valet, det första sedan jag blev pensionär. Som politiskt intresserad och numera även politiskt engagerad har jag nog ägnat mer tid åt att följa denna valrörelse än någon tidigare. Det såg länge ut att vara ganska klart hur det skulle gå – men de senaste opinionsmätningarna har visat att det trots allt inte är helt självklart att de rödgröna drar det längsta strået i riksdagsvalet. Dock pekar fortfarande det mesta på ett maktskifte på riksnivån och i Stockholms läns landsting. I riksdagen blir sverigedemokraterna med ganska stor säkerhet vågmästare. Men hemma i Tyresö bör Alliansen kunna vinna för femte valet i följd och därmed behålla makten.

En kortfattad analys av partierna inför valet ser ut ungefär så här – i den ordning jag tror de hamnar resultatmässigt i valet.

Socialdemokraterna.

Har gjort en svag valrörelse. Har problem med att både tillgodose vänsterflankens krav på tuff vänsterpolitik och mittenväljarnas krav på fortsatt valfrihet i vård-skola-omsorg. Skatterna borde inte ha sänkts, men jobbskatteavdraget skall ändå bevaras. Friskolor är egentligen fel men skall ändå behållas. Och skattesänkningarna har varit förödande men ändå skall pensionärsskatten sänkas. Och så vidare. Oklarheten tynger partiet och dessutom kan man sätta upp frågetecken för hur väl ställt det är med skickliga tänkbara ministrar för en kommande eventuell regering. Stefan Löfven ger ett ärligt och sympatiskt intryck – men uppträder nog för amatörmässigt i intervjuer och valdebatter för att vara riktigt röstvinnande. Det finns en uppenbar risk att valresultatet för s till och med hamnar under Mona Sahlins siffror 2010, ett val som då betraktades som ett katastrofval.

I vår kommun, Tyresö, har socialdemokraterna mest jobbat med märkliga svartmålningar av Tyresös skolor, delvis med tveksamma metoder.

Moderaterna.

Har kommit tillbaka starkt i valrörelsen. Fredrik Reinfeldt är som bäst när det riktigt gäller. Men känslan är ändå att man nu i första hand försvarar det som gjorts i stället för att visa på framtida lösningar. Ganska naturligt – i och för sig – efter den längsta borgerliga regeringsperioden i modern tid. Men ändå känns det som att det saknas något för att partiet skall komma upp i nivå med siffrorna från 2006 och 2010. Hantering av den världomfattande ekonomiska krisen är förstås ett viktigt plus och Anders Borgs förtroende som finansminister är fortfarande mycket stort.

Här i Tyresö är moderaterna mycket aktiva och duktiga, tycker jag. Jobbar mycket tydligt mot målet att Tyresö skall vara en mycket bra boendekommun. Många nya lägenheter är på gång och fritidskommunen Tyresö med mycket stor andel mark som naturreservat och nationalpark är på väg att också få en attraktiv, central stadsbebyggelse. Moderaterna är dessutom generösa mot de andra partierna i den styrande Alliansen och samarbetet, som nu pågått i 16 år, fungerar överlag bra.

Sverigedemokraterna

Ser ut att gå framåt trots att allt etablissemang och alla andra partier fördömer partiet som främlingsfientligt och rasistiskt. Partiets grundare och många ledande personer i partiet har en mycket tveksam bakgrund – medan partiets väljare nog mer representerar ett ganska vitt spritt folkligt ifrågasättande eller kanske man skall säga oro för invandringens omfattning och konsekvenser. Fler partier borde våga peka på invandringens avigsidor för att sedan vara tydliga med att dess fördelar och mänskliga nödvändighet överväger. Men nu är sd ensamma om att fånga upp denna strömning i samhället.

Det finns förstås risk att sd ökar också i Tyresö. Men då beror det i varje fall inte på deras lokalpolitiska program och deras hittillsvarande record i vår kommun.

Miljöpartiet

Ger på mig intrycket av att vara det enda parti som tar klimat- och miljöfrågan på riktigt allvar – och det skall de förstås ha stor heder av. Man har en som jag tycker korrekt syn på tillväxtens begränsningar. Men det stora problemet är egentligen inte att göra något åt klimatfrågan – utan att göra det på ett sådant sätt och i sådan takt att åtgärderna inte leder till än värre konsekvenser i form av ekonomisk nedgång, arbetslöshet, svält, politiska oroligheter, krig och annan möjlig dyster utveckling. Och där kan jag känna att miljöpartiets politik är för naiv och riskabel. Miljöpartiet skulle vara betydligt mer attraktivt om man inte också snarast lade sig till vänster om socialdemokraterna i många frågor. Och Åsa Romsons nedsabling av ”vita medelålders heterosexuella män” är knappast en valvinnare i denna relativs stora folkgrupp. Ändå får vi räkna med att miljöpartiet går ganska tydligt framåt i detta val.

I Tyresö är miljöpartiet ett radikalt alternativ till vänster om socialdemokraterna. Kan nog gå framåt även i kommunvalet.

Vänsterpartiet

Driver stenhårt att vinster i välfärden inte skall tillåtas. För en gammal civilekonom är detta förstås en helt obegriplig, snarast löjlig inställning. Det går inte att förbjuda vinstuttag. Säg att man år 1 gör en förlust och sedan kompenserar denna med en vinst år 2. Men med v skulle den vinsten vara förbjuden. Och vem vill sätta in kapital i ett företag utan att få viss avkastning på kapaitalet. V:s huvudinslag i valet leder helt enkelt till att man inte kan tillåta privata företag i skolan och välfärden. Och det är förstås det de f d kommunisterna ytterst siktar mot. Går det bra för Feministiskt Initiativ blir vänsterpartiets framgång i förhållande till 2010 begränsad. Men det mesta talar nog för att Fi inte får den tillströmning av vänsterpartister som de skulle behöva för att nå riksdagen.

I Tyresö är vänstern ett litet parti och går knappast särskilt mycket framåt i årets val.

Centerpartiet

Centern har varit illa ute i samband med att Stureplantsvänstern tog fram ett visionärt program som bl a innehöll möjligheter till månggifte. Men i valkampanjen i år har centern med Annie Lööf framgångsrikt argumenterat för ett starkt näringsliv och drivit frihetsfrågorna på ett bra sätt. Starkast har hon dock varit när det handlat om miljö/klimat och jämställdhet, där centern helt klart ligger i framkant bland allianspartierna. Jag tror på en liten Annie-effekt i årets val, faktiskt.

I Tyresö är centern numera ett litet parti med marginellt inflytande även inom alliansen. Inget tyder på att det kommer att ändras i detta val.

Folkpartiet

Det tidigare breda allfrågepartiet är numera på riksnivån i det närmaste ett enfrågeparti. Jan Björklund lider förstås av PISA-mätningen som ju gav underbetyg åt den svenska skolan. Men ingen vettig människa tror väl att det är alliansens politik som ligger bakom den utvecklingen. Om något parti ansvarar för skolans negativa utveckling är det förstås socialdemokraterna – som lett den svenska skolans utveckling under huvuddelen av modern tid. Men som sagt, folkpartiet är för mycket inriktat på enbart skolan och för mycket förknippat med negativa bilder för att kunna lyfta i årets riksdagsval.

I Tyresö har folkpartiet en relativt stark ställning inom alliansen och vill gärna markera detta på olika sätt med egna utspel. Kan kanske ge fortsatt bra siffror i kommunen.

Kristdemokraterna

Mitt eget parti har gått hyggligt i valrörelsen och det mesta talar för att partiet även i år klarar 4-procentspärren. Men familjefrågorna och äldrefrågorna – som är partiets huvudteman – är inte särskilt centrala i valrörelsen i år. Dessutom hamnar Göran Hägglund ofta ”utanför” i debatterna. Partiets ideologiska grund – kombinationen av individens eget ansvar och solidaritet med de svaga – är förstås ett bra argument för att kd-rösta. Men det saknas en hel del. Själv saknar jag ett engagemang från partiet i miljö- och klimatfrågorna. Är kd ”familjens röst” och om den viktigaste prioriteringen är bra förutsättningar för våra barn, ja då kan man inte behandla klimatfrågan så styvmoderligt som Hägglund och kd gör för närvarande. Klimatfrågan är i grunden en ytterst etisk/moralisk fråga och skulle sitta som handsken för kd – men partiledningen verkar inte ha upptäckt detta.

Här i kommunen brukar vi ligga 1-2 procent lägre i röstandel än i riksdagsvalet. Skulle nu peka mot 2,5 – 3 procent i kommunvalet, något som i alla fall räcker till en fortsatt plats i kommunfullmäktige. Sen får man ju hoppas att partiets kloka företrädare i kommunen, präglade av sunt förnuft, kan bidra till en bättre utveckling i kommunen än i riksdagsvalet.

Övriga partier

Bland övriga partier, som ställer upp men som idag inte är representerade i riksdagen eller i Tyresö kommunfullmäktige är det bara Feministiskt alternativ som är av intresse. Att de lyfter jämställdhetsfrågorna är helt OK och till och med bra, men deras partiprogram innehåller tyvärr en hel radda naiva för att inte säga småtokiga vänsterförslag. Det märks förstås att Gudrun Schyman är f d kommunist. Det är ju bara att hoppas att de som lockas av Fi till sist väljer att inte riskera att ens vänsterröst blir värdelös. Låt Fi stanna utanför riksdagen, de gör mer nytta där som pådrivare av andra partiers jämställdhetspolitik än som parti i riksdagen.

I vår kommun ställer dock Fi inte ens upp med en egen lista – så här slipper vi i alla fall det problemet.

 

Kommentera inlägget här: