I mina kvarter
Kategori: Allmänt
Här förbi Konserthuset vid Hötorget passerade jag på morgonen den 17 augusti 1970, min första arbetsdag på Posten, på väg till min första riktiga arbetsplats på Kungsgatan 53.
Den 17 augusti 1970 började jag jobba på Posten i centrala Stockholm. Vi hade ett par-tre dagar tidigare flyttat in i en lägenhet i Tyresö. Jag tog en morgonbuss till Hökarängen, tunnelbanan därifrån till Hötorget och gick sedan nerför Kungsgatan till adressen Kungsgatan 53. Där väntade mina första arbetskamrater, männen och den kvinnliga sekreteraren på Postens kommersiella byrå, med den interna förkortningen CAU. Kan fortfarande minnas känslan från denna vandring mot min första riktiga arbetsdag efter min civilekonomexamen från Umeå Universitet. Vårt kontor på Kungsgatan 53 var en kontoriserad privatvåning. Som senast anställd fick jag min arbetsplats i pigkammaren!
Den 17 augusti i år 2016 - dvs. på dagen 46 år efter den första arbetsresan - gjorde vi ett besök i Stockholms city, vilket inte händer så ofta numera. A följde en äldre bekant till en läkare i ett av Hötorgshusen. Vår bekant behövde skjuts ända fram och jag körde dem till Sergelgatan och parkerade sedan (dyrt) i det garage, Continentalgaraget, där jag i flera år hade en parkeringsplats för min förmånsbil.
Besöket tog lång till och jag fick bortåt 3 timmar på egen hand och på strövtåg i Stockholms absoluta centrum. "I mina kvarter" (minns ni den låten från My Fair Lady?), kan man kanske säga eftersom jag kom att tillbringa mer än 33 år i olika "postala" kontorslokaler i dessa trakter. Totalt blev det ju 41 år i Postens tjänst - men de sista 8 åren höll vi till ute i Tomteboda i Solna.
Under de tre timmarna hann jag äta en bagel i Kungshallen, lyssna på ungdomlig gratisjazz i Konserthusets foaje, passera förbi Kungsgatan 53, min första arbetsplats, kontrollera att vakten i Centralposthuset (som numera används av bl a näringsdepartementet) sköter sina åligganden och i övrigt ströva runt med kameran runt Hötorget och Åhléns-hörnan. Ett envist duggregn följde mig hela tiden - men bilderna blev trots detta ganska hyggliga.
I det här huset på Kungsgatan 53 hade jag min första arbetsplats - Utvecklingssektionen inom Postens kommersiella byrå. Rune Borgsten hette min första chef, en mycket sympatisk man bördig från Värmland. Här fanns också Karl-Erik Olsson, Bengt Edner, Ulf Uland, Bengt Holst och några andra trevliga arbetskamrater.
Carl Milles skulpturer vid Hötorget har jag ju fotograferat förut. Men det blev en bild idag också, denna gång i regn.
Överallt dessa fiskmåsar!
En grå dag bland torghandlarna på Hötorget
Svampsäsongen dominerade bland torgets stånd
PUB:s gamla hus vid Hötorget har anglifierats och blivit Haymarket.
Det fanns massor av turister denna regniga augustidag vid Hötorget. De här ser ut att ha asiatiskt ursprung,
Inne i Konserthusets entrehall fanns också Carl Milles representerad.
Gruppen A:gri gav en gratiskonsert i Konserthusets foaje.
St Clara kyrka med Stockholms högsta kyrktorn ser man från olika vinklar i "mina kvarter".
Snart är det advent igen. Fast på Gamla Brogatan är det visst advent för jämnan.
Gamla Brogatan - i centralposthusets närhet. När jag kom till Stockholm var det en bortglömd, sliten gata, numera en attraktiv gågata med affärer och serveringar.
Centralposthuset ur olika vinklar. Här i Ferdinand Bobergs vackra hus hade jag min arbetsplats under huvuddelen av mina 41 år i Postens centrala organisation. Känns lite sorgligt att den magnifika entrén på den första bilden inte kunnat användas som entré på många, många år.
När jag kom till City och jobbade på Kungsgatan 53 gick vi och åt lunch i Postgirots hus. Vi använde då Klara Norra Kyrkogata för att ta oss till restaurangen. Gatan var då Stockholms porrgata. Porren försvann på 1980-talet och ersattes bl a av denna vietnamesiska restaurang, där jag ätit ett antal luncher genom åren.
Via den här mellanbyggnaden kunde man på 1970-talet enkelt ta sig över från Centralposthuset till Postgirohuset. Sen ökade säkerhetskraven och då blev såna enkla förflyttningar stoppade. Det blev att gå ut och in genom husens bevakade entréer.
Den här platsen vid Åhléns entré mot Drottninggatan brukar betraktas som Stockholms mesta centrum. Här passerade jag förstås ofta under mina Cityår. Den här bilden kan man kanske se som ett litet försök att tillämpa s k "street photography", dvs bilder i flykten av okända personer i gatumiljö. Men visst känns bilden som Åhlénshörnan!
De här kvarteren har ju i huvudsak byggts efter den stora "Klaramassakern" på 1950-talet. Ett hus, hotell Continental, har t o m både hunnit rivas och byggas upp igen i ny skepnad igen. I huset till höger, Klarabergsgatan 60, tillbringade jag också ett antal Postår, ngåra med utsikt just mot hotellet. Det var också i det huset jag på våren 1970 blev intervjuad av min blivande chef Rune Borgsten och en man från Personalavdelningen, en intervju som innebar att jag kom att tillbringa mitt arbetsliv i Postens centrala organisation och att jag och Anita kom att bosätta oss i Stockholm och därmed flytta familjens fortsatta liv 90 mil söderut från våra ursprungliga hemtrakter.
Numera är Tyresö vårt hem - även om vi även åker hem till Piteå på somrarna. Och Stockholms absoluta centrum vill jag gärna kalla "Mina kvarter".
