I söndags - den 8 maj - utnyttjade vi det fantastiska sommarvädret och gjorde en utflykt till naturreservatet Sandemar. Sandemar ligger längs vägen mellan Handen och Dalarö och består av strandängar och holmar med ett rikt fågelliv och med många olika arter från växtriket. Så här beskrivs naturreservatet på Wikipedia:
Sandemars naturreservat är ett naturreservat och ett Natura 2000 område i Österhaninge socken i Haninge kommun i Södermanland (Stockholms län). Reservatet bildades år 1997 och omfattar en totalarea av 390 hektar (varav land 227 ha). Sandemars naturreservat ligger öster och väster om Sandemars slott, själva slottsområdet ingår dock inte. Reservatet är mest känt för det rika fågellivet på strandängarna väster om Sandemars slott och ett område med Södertörns finaste rikkärr i öster.
Området sträcker sig cirka 3,5 kilometer längs Stockholms inre skärgård, sydväst om Dalarö. Det är artrikt med flera mindre vanliga växtarter som Adam och Eva och Kungsängslilja. Speciellt noterbart är dock de slåttrade rikkärren där den hotade orkidéngulyxne förekommer. De varierande miljöerna skapar också goda förutsättningar för områdets fågelliv. Rastande flyttfåglar på strandängarna och i Svärdsnäsviken gör området välbesökt av fågelskådare under höst och vår. Här finns även ett observationstorn, som underlättar fågelskådningen.
På grund av områdets mångfald av odlingslandskapets naturtyper, däribland vidsträckta havsstrandängar och andra naturbetesmarker bildades 1997 Sandemars naturreservat. Ändamålet med Sandemars naturreservat är att bevara och vårda ett kustnära herrgårdslandskap med dess stora natur-, kultur- och skönhetsvärden samt rika växt- och djurliv. Området utgör riksintresse för naturvård, kulturminnesvård och friluftsliv.
Vi hade några trevliga timmar i solskenet. Vi åt vår matsäck på klipporna mot vattnet. Vi klättrade upp i fågelskådartornet vid strandängen och pratade länge med en riktig ornitolog, som var försedd med tubkikare, vanlig kikare och kamera och som verkade tillbringa dagen uppe i tornet.
I området växer kungsängslilja, som enligt vissa källor infördes till Sverige av Olof Rubeck på 1600-talet. Namnet kommer sig av att kungsängsliljan har sin största population i Norden i Kungsängen vid Mälaren.
Kabblekan växte i vattendragen men också i stor mängd på de fuktiga strandängarna.
Över strandängarna finns en markerad vandringsstig. Mitt på stigen låg denna huggorm och solade sig. När vi kom nära låg den helt stilla och låtsades vara någon annanstans.
På de här klipporna åt vi vår matsäck. I bakgrunden syns Gålö.
Från matsäcksklipporna hade vi utsikt mot Dalarö skans. Med supertelet tog jag denna bild av byggnaderna och en passerande segelbåt.
Ytterligare en bild från den lilla halvön mot Dalarö skans. Men här har jag använt ett vidvinkelobjektiv och då syns knappt skansens byggnader.
I kanten av skogen ligger det här fågeltornet. Här träffade vi på en trevlig fågelskådare, som visste det mesta om Sandemars fågelarter.
Här tittar vi ut över strandängarna i riktning mot Gålö.
Vid strandkanten fanns mängder av kanadagäss. Plötsligt befann sig alla gässen i luften och när vi tittade upp såg vi en havsörn passera från havet och in mot land, dock utan att ta någon notis om de uppskrämda gässen.
Tre tranor passerade sedan ....
..... och något högre upp kunde vi även följa detta passerande plan från Qatars flygbolag.
Den här svanen gick med bestämda steg mot vattnet. En tofsvipa flög upprepade gånger mot svanen, som dock lungt vandrade vidare och så småningom tog sig en simtur i solskenet.
