Bildsurr från Myggan

 

Jag har ju genom åren gjort många vandringar i de svenska fjällen. Men jag har aldrig tidigare testat att vandra utomlands. Nu har det hänt. I fredags gick jag och Anita med på en bergsvandring på Gran Canaria, en vandring som arrangerades av Skandinaviska Turistkyrkan i Playa del Ingles. Vi är alltså tillbaka på Gran Canaria, för tredje gången sedan vi blev pensionärer.

 

Vi var ett trettiotal vandrare som ledda av några trevliga guider från kyrkan gick en tur mellan Fataga och St Lucia. Vi åkte buss till byn Fataga. Från Fataga gick vi brant uppför tills vi nådde krönet på ett pass. Sedan drog leden neråt igen. På ledens lägsta punkt gjorde vi en matrast där vi åt vår matsäck. När vi sedan fortsatte hade trumpetaren Leif gått i förväg och mötte oss med ”Var jag går i skogar, berg och dalar” och ”Härlig är jorden”. När vi samlats runt trumpetaren höll Stig Jersenius en liten andakt. Sedan gick vi alla i tystnad i ca 20 minuter. Jag och Anita och ett tiotal andra avslutade vandringen vid det första stoppet, där bussen väntade. Huvuddelen av gänget gick ytterligare 2 km till Fortalezaklippan, där vi hämtade dem med bussen. Totalt gick Anita och jag 6 kilometer på 4 timmar, ingen rekordhastighet precis. Men det var kuperat, upp 400 höjdmeter och ner 700 höjdmeter, en aning svårare än vi trodde när vi bokade in oss på turen. Ungefär halvvägs halkade jag till på lösgruset, bröt den bambustav vi fick vid starten, fick en liten spricka i huden på höger lillfinger och skrubbade högra underarmen en aning. Anita fick under den sista kilometern ont i vänstra foten och när vi kom tillbaka till Playa del Ingles lite svårt att gå. Men till idag har mina sår och Anitas fot läkt och vi är fit for fight igen.