Blå Jungfrun
Kategori: Allmänt
Pingstdagen 2022 prickade vi av ytterligare en svensk nationalpark. Pingstdagens mål var Blå Jungfrun, den nära 90 meter höga granitön mitt i Kalmarsund, känd som forna tiders Blåkulla. Vi åkte kl 9.30 på morgonen från Oskarshamn och kom tillbaka vid 16-tiden. Resorna tog tid så vi fick ungefär 3,5 timmar att promenera runt på ön. Men vi hann med hela den markerade vandringsleden.
Vi landade i Lervik, en av de tre angöringsplatser som finns på den hamnlösa ön. Vi gick medsols och började med en ganska brant stigning upp till öns högsta punkt, där vi tog vår första fikarast. Sedan ner genom en lövskog till öns södra del, där det för ca 100 år sedan bröts granit på två ställen. Vi såg lämningarna efter denna brytning, som förstås upphörde när ön blev nationalpark 1926. Intill brytningsplatsen passerade vi också en berömd gammal labyrint, som många av dagsbesökarna vandrade genom. Från labyrint gick sedan stigen norrut längs öns västsida, passerade den alternativa landningsplatsen Sikhamn och förde oss efter ca 3 timmar tillbaka till Lervik, där båten sedan hämtade oss.
Vi närmar oss ön och ser fyrtornet på öns västra sida.
Öns nordöstra spets består av helt kala berghällar
Här har vi börjat vår rundvandring och tittar ut mot den småländska kusten - med Oskarshamns kärnkraftverks tre reaktorer .
Anita på toppen av Blå Jungfrun, knappt 90 meter över havet.
Genom lövskogen på södra delen av ön.
Labyrinten
Torrdass var i stort sett de enda bekvämligheter vi hittade på ön.
Här är vi vid det nedre västra stenbrottet. Här finns en uthuggen passage genom vilket transporter till och från ön passerade under stenhuggartiden runt år 1900.
Runda strandstenar
Stenstranden som kallas för Stensliperiet.
Längs vandringsleden på öns västra sida.
Här passerar vi fyrtornet längs leden.
Ett av öns många döda träd, som fungerar som vackra skulpturer.
Herrskapet Strand tar en vilopaus under vandringen.
Tillbaka i Lervik - med medresenärer som liksom vi väntar på turbåtens återkomst.
Här är turbåten på gång.
Och så här såg den ut på nära håll när den kom för att hämta oss tillbaka till Oskarshamn.
